Att få barn är en av de största upplevelserna i livet. Men är det större än att jobba med Kim Sulocki och Pernilla Wahlgren? Svaret är inte självklart för alla.
Aftonbladet
skriver:
"– På eftermiddagen gick vattnet. Typiskt, just den enda dagen som det inte fick hända, säger Hanna Eliasson, 27. Iklädd mjukiskläder, gympaskor och vuxenblöja spelade hon sig igenom den tre timmar långa musikalen.
För säkerhets skull fanns en vikarie på plats – redo att ta över om värkarna skulle dra i gång."
Frågan som spontant dyker upp är "Varför"?
Verkar det inte vettigare att koncentrera sig på den kommande födseln än att ta på sig blöja och gå till jobbet?
Och det var tydligen inte ens så att det inte hade funkat på jobbet utan Hanna. Det fanns en ersättare på plats! Visst gör alla sina egna val, men detta förstår åtminstone inte jag.
Kim och Pernilla tycker att hon gjorde något stort och bra. Själv vet jag inte riktigt om det är sunt att prioritera sitt jobb på det viset.
Tänk dig motsvarande historia, men byt yrke:
"På eftermiddagen gick vattnet. Iklädd mjukiskläder, gympaskor och vuxenblöja jobbade hon i kassan på ICA till passets slut. För säkerhets skull fanns en vikarie på plats – redo att ta över om värkarna skulle dra i gång."
"På eftermiddagen gick vattnet. Iklädd mjukiskläder, gympaskor och vuxenblöja körde hon de sista viktiga leveranserna i sin bud-bil. För säkerhets skull fanns en vikarie på plats – redo att ta över om värkarna skulle dra i gång."
"På eftermiddagen gick vattnet. Iklädd mjukiskläder, gympaskor och vuxenblöja höll hon i sin viktiga säljpresentation på jobbet. För säkerhets skull fanns en vikarie på plats – redo att ta över om värkarna skulle dra i gång."
"På eftermiddagen gick vattnet. Iklädd mjukiskläder, gympaskor och vuxenblöja jobbade hon kvar på dagisavdelningen till den sista föräldern hämtat sitt barn. För säkerhets skull fanns en vikarie på plats – redo att ta över om värkarna skulle dra i gång."
Låter det dumt? Dummare än i musikalexemplet? I så fall varför?